Just nu sitter min halva min familj (mamma, pappa, C & M) i green cab taxin på väg till Arlanda för att sen ta flyget vidare till Thailand, och vårt älskade Aonang.
Och det är riktigt pinsamt hur dåligt jag mår. Är totalt ner deppad över att inte kunna resa med. Samtidigt unnar jag ju självklart dom att resa själva. Det är min mamma & pappas FÖRSTA barnfria långresa! Det var liksom på tiden :)
Usch vad jag känner mig löjlig som ens ids yttra mig om det här. Tänk hur man kan bli av att resa, och inte resa. :)
Nå, satsa på en resa...2015 kanske?
O fy. Nu blev jag ännu mer deppad.
Dags att dra täcket över huvudet och sova bort en timme eller två tror jag.
