Ångest.

I och med att resan närmar sig med storm steg, 

så ökar ångesten över att inte få se Holly på 3 veckor. 

Idag när jag pratade med Eddie kom första tårarna. 

Och förra natten sov jag dåligt. 

Kan bara tänka på att jag inte får pussa på henne, 

trösta henne, mata henne, leka med henne, natta henne..

Hur ska jag klara av det här? 

Blir det lättare när vi kommer iväg, eller kommer jag att

vara ett vandrande vrak i underbara Thailand?

Tänk om Holly blirblyg för mig när vi kommer hem igen? 

Tänk om hon glömmer mig?

Usch. Den här resan börjar kännas jobbig nu. 

Men jag har ju längtat som bara den, fram tills nu!

Och Ebba behöver den här egentiden, jag vet ju det. 

Men fast jag försöker se det positivt så kommer ångesten krypande..

Hur ska jag klara det här?