Separationsångest.

Ja här hemma har vi en liten Holly som inte vill vara själv, nånsin. Senaste veckan har hon sovit såå dåligt så fort vi nattat henne i hennes egen säng. Och senaste kvällarna har hon vaknat och börjat skrika så fort vi lagt ner henne i spjälsängen, trots att hon somnat i famnen före.
Så det innebär att jag nu har fått sova på soffan med Holly, för att hon ska sova över huvudtaget. Skulle man mot förmodan få henne att sova i sängen så vaknar hon isåfall flera gånger per natt. Det går mao ut på ett o samma. Nada sömn för päronen. Men på soffan sover hon minsann bra! Men de gör inte jag!
Det är ingen höjdare alls när man har ungefär 30-40 cm att ligga på, och en liten som vrider och vänder på sig och slår mig i ansiktet om vart annat, i sömnen förstås.

Sådär ja, nu har jag fått spy ut lite klagomål. Skönt!
För trots att man vet att det är en övergående period, så är det så himla jobbigt när det väl håller på. Att man sen ska orka ta hand om barnen på dagarna, plugga och kanske jobba lite också.. Ja, de går inte ihop utan sömn eller med minimalt med sömn.