Jag håller på att bli galen! Jag blir arg på mig själv över att jag ens kan tänka dom här tankarna, men samtidigt så blir jag arg för att jag bara låter det vara tankar.
Låter det vettigt? Knappast.
Vi har ju en Pudel. Vår fina, älskade afro pojke Alfa. Den finaste hunden som har så stor vilja att lära sig och få jobba.
Men har mår så dåligt. Han skäller nästan konstant. Så fort barnen rör sig skäller han, det är dom han har mest problem med. Vi trodde att det skulle bli bättre med tiden, men det har ärligt talat blivit värre. Jag antar att han reagerar så starkt på barnen för att han kom först, och sen blev lite "dissad". Eller hur man nu ska uttrycka sig. Så han är hemskt nervös i närheten av dom.
När Ebba är på dagis och Holly sover, då är han lugn och kan komma till ro!
Jag vet innerst inne att han skulle må bättre hos någon annan som lever utan barn. Men mitt hjärta vill inte släppa iväg honom. Jag är egoistisk. Jag älskar ju honom så! Han är ju min bebis!
What to do?
Alfa <3 br="">
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar